MYS(ore)YOGA!

Igår månd och idag tisd har jag varit på shalan och yogat.Så mycket bättre fokus där, än hemma när byggare bob har blivit bakrundsmusik.

Har någon tänkt på orden streta och strecha låter ungefär  samma… ja med lite fantasi så. 

 Är det inte underbart när man haft ett sk ”isue” med en ställning och ”något bara släpper”. Det är ju kanske för att du gjort ställningen så många ggr att du mjukat upp just dom musklerna . Jag tror helt klart att det imånga fall handlar om hängivelse, ja man helt enkelt ger efter från hjärtat -accepterar att vara i andningen alltså indirekt i nuet och det är där vi kan påverka. Kanske har vi medvetet el omedvetet arbetat med oss själva också utanför mattan. Genom att vi släppt eller lättat upp på dom minnen som låg lagrade just i den/dom musklerna?

Själv hade jag redan på  lågstadiet en stor klump i magen när man skulle hoppa igenom med samlade ben över plinten… Precis samma känsla vet jag innfann sig när jag ca 15 år senare på purpelvalley med Gabbriella Pascolli skulle börja hoppa igenom till stående i solhälsningarna. Det är liksom där mitt ”isue” ligger fortfarande. Rädslan infinner sig i bakasana om jag”råkar” komma framåt med balanspunkten, dit jag strävar men när tyngdpunkten kommer ”för” långt fram så kommer klumpen… vad är det som jag behöver arbeta med?

Det var intressant när min kära vän m behandlade mig med KS och långt in i behandlingen känndes det hur hela jag knöt mig och höll andan, då var jag mitt i ett framåthopp till stående.

Vid nästa praktis blev jag medveten om hur jag andades ut i nedåt riktad hund och blicken fram på inandningen hoppade fram och i framåt hoppet någonstans precis när rumpan är på väg ner och fötterna ska landa slutade jag andas. För att fortsätta på samma inandetag när fötterna nått mark och på samma inandning i vinjasa nr7….

Hmm, ja det kan man ju tycka är mindre intressant men någonstans där tycker jag att yogan börjar att bli intressant. För jag har ju uppenbarligen ett ”isue” här.Jag hade likaväl bara kunnat dra ner rullgardinen och blunda för den otrevliga känslan. Men genom att fortsätta möta denna rädsla vecka ut och år in, ändras den konstant,och nu kan jag se den som något mer spännande än fasansfullt.. 

Genom att möta sanningen om motstånden i vitögat har ashtangayogan visat mig att det räcker inte att vara vig och stark. Det finns så mycket mer bakom en regelbunden practis. Att kunna andas igenom det man för dagen/morgonen har bestämt är sin dagliga praktis och fullfölja med andning som sin guide.

Göra det som inte är sin konstitutions mest fördelaktiga asanor är det som får oss att växa.”Tvingar” oss till att se våra samskaras eller bara låta vår inre eld, agni, bränna bort det som inte är oss till fördel.

Jag är så oerhört tacksam att få ta del av detta ashtanga ”brand” mysore system som verkligen är uppbyggt på ett sätt som bara får mig att uttrycka mig WOW!

LOVE&LIGHT

I det ”vanliga” livet så möter man självklart på utmaningar, daglig practis får det bara att bli lite enklare….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s