Genom yogan lär jag mig lyssna utåt bli mer känslig som att det växer små känsel spröt ut på hela min kropp.
Samtidigt som det blir lättare att lyssna innåt till stillhet och tysnad. Som att det är en slags energi som fyller mig-prana- utan att jag behöver använda mina sinnen- pratyahara att dra tillbaka sina sinnen. (Alltså inte få sinnena att upphöra, det är ju trots allt dom som hjälper oss men oxå stjälper om vi reagerar som skällande hundar på varje nytt sinnes intryck..)
Men att KUNNA dra tillbaka sinnena för att låta oss se verkligheten som den egentligen är utan mina tidigare erfarenheter,bra och dåliga..Att kunna släppa alla förväntningar hur du förväntas vara..av dig själv, dina barn, man, vänner…
Det som är så lätt att låta sig vara beroende av smak upplevelser eller visuella upplevelser..shoping eller att få beröm, så om jag ger borde jag ju få…ahmkara -egot-prakriti. Istället verkligen låta ge vilkorslöst, av allt- purusha.
Jag förstår mer och mer att det är samma sinne som håller mig fången av rädsla som ger mig frihet genom kärlek.
Att det finns en del i mig som alltid är där orörd av allt bagage och alla framtids drömmar, -purusha. En lite gnista som bor i mig och dig och dig..som närsomhelst är redo att lysa upp hela livet bara jag tllåter.
Att jag i mina fina stunder vet att felet inte ligger hos personen som blir upprörd,sur eller arg bara sättet dom väljer att hantera och se situationer på….Klyscha ja jag vet men den enda sanningen…Eller?
LOVE & ACCEPT being you or change your thought pattern.
Yogachic 