Före skapelsen började, behövde Lord Brahma några personer som kunde hållas ansvariga för skapandet av universum.
Därav skapades de10 härskarna (prajapatis). Marichi skapades från Brahmas manas (sinne/tankar) och några prajapatis från hans kropp.
Marichi är lovordad i Bhagvadgita, han är med vid Arjunas födelse. Han gifte sig med Kala och fick sonen Kashyap (ibland också erkänd som en Prajapati, som har ärvt rätten till skapelsen från sin far). Kashyap är fader till alla andra gudar, demoner, men och djur. Därför sägs Marichi vara farförälder till solen/ surya och Marichi betyder stråle av ljus. Kanske just i dom fyra Marichiyasanas som vi ges en glimt av ljuset vi bär innom oss och alla andra, kanske därför Gurujii va så mån om dom och verkligen ville att dom skulle behärskas innan man fick fler ställningar.
Att vi i primary -”Yogachicitsa” träffar på dom 4 mest avancerade ställningarna i just Marichyasana serien är kanske inte så konstigt. Det är oerhört komplexa ställningar och helst i Marichyasana C & D ”tvingas” vi möta många av våra demoner.
Här är en så underbar kommentar jag ”sprang” över på nätet bara tvungen att sno;
Visst är det underbara posstioner när dom funkar men innan kropp och sinne lärt sig samarbeta i dom är det klurigt och ibland ångest framkallande possitioner.
En possition i 3:e serien som jag har liknande ”issue” med är komiskt nog Kashyapasana (uppkallad efter Marichi`s son). Just när man får assistans och andningen blir så uppenbar. ”Andetag för andetag kommer min kropp, puls och sinne i balans och samarbetar” ett bra mantra för ”svåra” possitioner.
Dena Kingsberg i Kashapasana.