Sitter på bar italia, en enkel espresso före klass. Jag va så trött imorse och att ställa mig på mattan hemma kändes såååå avlägset, bestämde mig för att åka in till Shalan och lunch pass. Men motståndet finns kvar, därför lyxar jag med en liten espresso så här innan och har lovat mig en lunch på rawfood baren efteråt.
Länge sedan jag upplevt ett sådant motstånd att ställa mig på mattan.
Har i en längre period haft sug att ställa mig på mattan så fort savasana varit klar, riktigt längtat till nästa gång mina fötter ska få grundas ner i mattan och vara i total kontakt med nuet. Har nog varit fast i konversationer med mig själv på sistone när jag varit på mattan- monologer. Fastnat i historier varför jag har upplevt mig så stel. Utan kontakt med mig själv, kanske det som speglar… Egentligen inte själva stunden på mattan som är motstånd, utan att vara med mig själv utan att döma och förstå att det alltid är jag som är den som väljer hur varje sekund av mitt liv upplevs;-)
Yogachic 