Ultimata sanningen;-)

Människan är full av önskningar, hopp och vi klamrar oss hårt fast vid både materialistiska saker liksom andra varelser ja till och med platser.

Våra förfäder insåg att önskningar och fast klamrandet inte har något slut. Ju mer jag försöker tillfredsställa och uppfylla önskningar, desto mer fart samlar dom, tills dom blir som en enorm flodvåg.                                                                                           

Yogin som var/ är mycket känslig, kunde se människor dras in i den stora flodvåg av önskningar – Vasana

Dom kunde se behovet av frihet från begär.

Dom kände behovet av att leta efter en lösning, ett ljus.  Vilket kunde rädda liv från att dras in i havet av önskningar. Dom insåg att om man kan dras in i havet av begär, måste det finnas en möjlighet att räddas från att dras in eller ett sätt att kunna dras ut ur havet av önskningar -tillbaka till friheten.

Genom att dra bort uppmärksamheten från att den där bilen eller huset eller något annat materialistiskt som vi har en illusion om att det kan göra oss lyckligare är det enda hur pardoxalt det än låter -just att dra uppmärksamheten bort från alla önskningar, det är det som i själva verket kan göra oss lyckligare.

Bara jag blir smalare, mer vältränad, mer pengar kan göra fler asanas, få några siddhis… så kommer allt bli bättre. Bara jag jobbar på denna månaden så kommer jag få mer tid nästa. Ja, alla bara jag ska bara skapar bara fler..och fler. ;-)Det är i alla fall vad yoga filosofin anser.

Vi behöver inte prata om saker. Vi behöver föra det in i ett forum där vi praktiserar det.  Sri K Pattabhi Jois (grundaren av den moderna form av Ashtanga vinyasa yoga) påminde alltid om att 99% praktis, 1% teori.

Det kan väl stämma mycket väl i den väldigt intellektualiserande värld som vi lever i nu. Vi kan sitta på internet och diskutera saker hellre än att uppleva gemenskap. Vi kan prata om andra vad dom gör men vad med oss själva? Vi vill tro att större bil än grannen, fler malas runt halsen, gör oss lyckligare, att vissa människor har ett högre värde och vi gör allt för att tillhöra dem. Betalar höga villa /lägenhets priser för att bo i hög status område. Även om det gör att vi får lite tid med våra barn eller det vi egentligen vill och vardagen blir näst intill olidligt stessig.

Går på pass på gymmet som specialiserat sig på att höja stress nivån snäppet till för att effektivisera även träningen till kortare tid med större resultat.

Yogan kan genom andning och rörelse få oss att hitta till ett ställe i oss själva där önskningarna ebbar ut och längtan efter att vara närvarande i stunden ökar.  I den närvaron förstår vi att vi alla är lika, lika värda precis så som vi är. Med långt hår eller kort, långa ben eller korta. Om jag kan stå på händer eller krypa på alla fyra eller göra back drops.                                                                                    

Har vi alla människor ett lika värde inför mig själv? Det är en bra fråga att ställa om och om igen…även om vi inte praktiserar samma yogaform eller bor i samma stadsdel eller gör lika många ställningar.

Skapar mina värderingar yoga (förening) eller kanske dom istället ökar min separation och späder på min icke förståelse.

Vi kan påverka hur vi mår genom att använda vår andning och hållning – sthira sukam asanam.

Att leva i fred med sig själv och handla utifrån hjärtats mod dag ut och dag in det är mitt mål. Mina fötter grundade på min matta med ett öppet sinne ökar den möjligheten och jag är tacksam för det och medveten att en dag så ändras förutsättningarna. Då är det ett ännu ett sätt att förhålla mig till att allt är föränderligt…

Tusen tack alla underbara NI som förgyllde veckan i Trollhättan och får mig att komma yttepytte närmare MIN sanning med er hjälp och här har jag hittat inspiration från BKS Iyengar också.

LOVE & YOGA