De flesta av oss som lever här på jorden ser det som en självklarhet att kunna andas fritt och obehindrat. Precis som vi ser det som en självklarhet att kunna gå och prata. Det är först när vi omges av någon som det inte är helt självklart för som vår tacksamhet inför allt vi tar för givet infinner sig.
Vi som har haft eller har astma, allergier etc vet att när andningen inte helt fungerar så går det som en löpeld genom kroppen av obehag som uttrycker sig dels där och då men också efterdyningar som skapar obalanser som på sikt ger ett påverkat nervsystem och allt det för med sig. Samma med smärta i ex ett knä kan tillslut skapa obalans i hela vårt väsen. Även en liten tuva kan stjälpa ett stort lass:)
I början av 2000-talet blev jag diagnostiserad med lung TBC, alla runt mig behövde testas och det kändes som jag bar på pesten, vilket jag i princip gjorde. Jag hade troligen blivit smittad när jag volontärarbetade i Indien genom att lära ut yoga på barnhem som blivit utsatta för sextraffiking (ja det var en helt sjuk upplevelse att se dessa små väsen som så små hunnit bli varse om de så mörka krafterna i denna värld). Eller så hade jag blivit smittad på någon av de långa tågresorna. Helst sov jag alltid i den översta slafen och då hängde kondensen från övriga medpassagerares utandning i droppar och kanske var det där och då jag blev smittad? Eller i Himalayas Ghats…? När nu Corona sveper över världen blir fler och fler medvetna om droppsmitta.
Mina barn har från tidig ålder lärt sig att när mamma säger -Nu är det näsandning som gäller. Då är det trånga utrymmen med stora folksamlingar, på flygplatser, flygplan, vårdcentraler etc.
Då i början på 2000-talet när dom på sjukhuset efter en veckas letande och uteslutande av ex lungcancer. Blev jag inlagd på isolering, juni/juli (mitt i högsommarväder) i 5 veckor. Alla som kom in till mig hade ”rymddräkter” på sig och jag fick inte ens öppna fönstret. Så när folk pratar om 10 dagars Vipasana (tyst meditations retreat) så tänker jag -lyxigt!
Självklart fick jag besök. Fast mestadels av tiden tillbringade jag såklart med mig själv. Sjukvårdspersonal sprang inte direkt ner dörrarna, fullt förståeligt;) Där och då fick jag verkligen användning för all yoga praktik jag gjort fram tills den dagen jag blev inlagd.
I flera år därefter valde jag arbete i naturnära miljö (bilfria öar) och livet förde mig ut i naturen, jag levde i princip 8 år i skogen eller vid havet. Frisk luft blev min stora passion. Innan hade jag älskat storstäder men märkte faktiskt skillnad i min pranayama om jag tillbringade tid i storstad och hur mina lungor inte riktigt gillade det.
Disciplinen att upprätthålla en yogapraktik är inte lättare för att man är yogalärare;) Fast efter tillräckligt många gånger med perioder bort från mattan inser man att det är bättre/lättare att hålla kvar vid små rutiner varje dag. De rutinerna blir tillslut ritualer.
Tänker på det varje gång jag är hos tandläkaren, trots årliga kontroller och bra tandstatus så frågas det om hur många gånger tandborstningen sker, med flour? Ja det är liksom som att dom lär sig det på utbildningen att verkligen framkalla en känsla att nu borstar du nogrant tills nästa gång vi ses! Vi har blivt inkörda från barnsben att tandborstning ifråga sätts inte, den görs närsom hursom. Inte många njuter av just tandborstningen och när man noga borstar varje morgon och kväll så blir inte ens effekten så stor efteråt. Precis som när du yogar varje dag, det är inga fluffiga rosa moln som infinner sig. Ja, jag kan bli provocerad av all denna fluff kring yoga, för i min värld så möter vi våra demoner och det är alltid skönt efteråt men i perioder så kan det också bli värre efteråt. Lite som när man gått loss totalt på tandköttet…
Det är när du stressar och använder yoga som medicin för att kunna fortsätta stressandet som jag kan få äckelgåshud, att vi missbrukar yogan. Mediterar och yogar för att kunna prestera mer.. Förhoppningsvis så har yogan visat dig vägen mot val som gör att du inte längre behöver yogan som en antidot/ mot medicin till ditt stressade liv utan du kan fördjupa dig in i yogan och möta dig själv, inte stressen!
Yoga hör inte ihop med Champange! Du behöver inte lukta Sandeträ eller ha speciella kläder. Väldigt få som börjar med yoga är flexibla. De flesta av oss börjar för att vi är för stela, så stela att vi fått problem i kroppen. Så var det för mig, jag var på thaimassage för att försöka råda bot på mina höfter som knappast bar mig upp ur sängen på morgonen 22 år gammal. Han som masserade mig sa att jag var som en 70-åring i kroppen. Han rekommenderade yoga. Jag hade provat tidigare hemma i Sverige & både på Jersey & i London men absolut inte fastnat och igen när jag provade i Thailand så var det inget, absolut inget för mig!
Jag började stretcha för mig själv och i Thailand med värme och luftfuktighet var det ändå tandagnissel (men garanterat lättare än för de som jag respekterar så oerhört, som i äldre ålder och i ett nordiskt klimat börjar med yoga, keep up!)
Hade i många år innan tillbringat mycket tid ”ensam” i stallet. Så att sitta med korslagda ben på en klippa varje dag och sk meditera var faktiskt inget jag hade emot. Det var värre med stretching. Så mycket som fortfarande såklart fastnar där. Som ett nät som drar till sig och håller allt som jag inte visste hade betytt någonting. Ligger där in-nystat & asana för asana dag för dag så är det som ett kinder ägg som öppnas, undra vad som en dag kommer att träda fram, en liten rymdraket, med fjärrstyrning rätt till yttersta galaxerna:)
Efter år började kroppen sakta förändras och sinnet också. Jag såg hur oerhört negativa tankar jag tänkte om mig själv (yes still there,=() Hur min blyghet egentligen bara är ett sätt att slippa ta plats, en fasad som vilken annan som helst. Hur jag dömde, ALLT, allt placerades i fack bra eller dåligt, snyggt eller fult, god eller ond osv, nja fortsatt så men inte riktigt lika illa.
Min astma som innan första resan till Asien blivit värre i Nordens vinterklimat försvann. Har aldrig ens haft minsta tendens att komma tillbaka. Kanske för att jag i Himalaya samma år träffade en yogini som introducerade mig till Pranayama?
Efter en vecka med andningsövningar fick hon mig på yogamattan och en full primary (Första serien i ashtangayoga) -Jag var jag förälskad! En förälskelse som håller i.. Inte en dag efter den har jag inte andats medvetet. Ändå tog det så mååånga år innan jag som andats tvärtom, (alltså när jag andades in drog jag magen in och ut magen) i stressade situationer höll jag länge kvar den ”felaktiga”andningen. Mantrat har varit magen ut på in och in på ut, men oj vad jag har blandat ihop det på vägens gång. Tror det var därför jag hade en så svår första förlossning, bara en teori.
Det har hjälpt med olika behandlingsformer för att hjälpa till att frigöra diafragman och jag har tillbringat mkt tid liggandes på magen och ballong-andats. Så oerhört välgörande för diafragman. Än idag får jag lätt spänningar i diafragman och måste precis som tandborstningen skötas varje dag.
Du vet placket som kommer om du ätit skräpmat, socker, eller slarvat med tandborstningen(!). När du sedan borstar, då kommer en ”såndär” fräsch känsla efteråt. Precis som om du stressad ställer dig på mattan blir det en ”större” effekt. Som att det är ett sorts mentalt plack/ slöja/ maya som vi undanför undan undanröjer/ avslöjar/ avlägsnar. Yoga är dock så mycket mer. Det är vår dagliga lilla rutin som gör det stora under lång tid. Till exempel ifrågasätter/ uppmärksamma vart vår energi försvinner, till vad och vilka. Vi ändrar vårt liv till yogan.
(Men nej jag säljer inte mina barn för att de tar all tid, jag får helt enkelt diciplinera mig, och ibland göra avkall på min stund på mattan och istället ta mig ut i skog och hav med dom och vara nöjd, hör du undertonen att jag tycker kanske jag har varit hemma mkt.. kan bero på att vi nu nästan i 12 år haft barn på förskola och det innebär mkt VAB så vi avslutar sista månaderna och ja INGA fler förskolebarn på G heller, med Corona tider som innebär typ bara VAB då en nysning innebär såklart att man håller vi håller oss hemma;)
Yoga ska ta lång tid, ett helt liv att utforska. Så låt yogan hitta sitt uttryck genom dig, fastna inte i att något ska vara si eller så. Va inte rädd för din egna kropp eller sinne! Har mött så mycket människor som är rädda för/ om sin kropp. Den gör oftast ont för att vi inte valt att ta hand om den. Ju mer vi använder den ju mindre pockar den på vår uppmärksamhet. Tänk dig ett hus som är i stort behov av renovering, varje dag du inte tar tag i det så är vägen längre till att det kommer på rätt köl, än om du bara gör något litet på det varje dag.
Börja varje dag med Uddiyana Bandha Kriya (görs inte vid högtblodtryck, hjärtfel, graviditet, glaucoma eller mens).
Fridykare använder sig av Uddiyana bandha för att få bättre lungkapacitet. Adam Skonick skrev om detta i sin bok om fridykning
Det finns en sak att klargöra:
Prova följande experiment: Andas in medan du håller bukväggen helt avslappnad. Du kommer att upptäcka att magen expanderar mer och mer men andetaget når aldrig bröstkorg och nyckelben. Detta är ett onaturligt och energislukande sätt att andas in på.
Håll nu den nedre bukväggen fast och kontrollerad och andas in igen. Du kommer att märka att nu kommer du att kunna dra andan så högt upp som du väljer. Om du skulle dra samman hela bukväggen skulle du bara andas i bröstet – en form av andning som är lika onaturlig och kvävande som magandning. För att förhindra detta måste du tillåta att lätt släppa ut bukväggen ovanför, men inte nedanför naveln. Det som släpps ut över naveln är en fin återkoppling/ kvitto från kroppen att membranet/diafragman rör sig fritt upp och ner. Du måste vara vaksam på detta, annars producerar du något som kallas ”paradoxal/ högandning”, där hela bukväggen rör sig inåt vid inandning och låser fast diafragman och det skapar bara mer stress och obalans i kroppen!
LOVE & BREATH & KEEP DISTANCE (BETWEEN YOUR THOUGHTS)
Yogachic 