Reflexion!

Sadhanan eller praktisen på mattan är verkligen en återspegling av livet i övrigt.

Just nu får jag gjort allt som kommer upp i huvudet direkt och tar tag i det som hängt över mig. På mattan känns det precis likadant.

Har fått mycket energi genom nästan hela praktisen ibland kan jag känna att jag inte riktigt har krafter kvar för dom sista innan avslutande. Men att det är ok, är faktiskt en skön känsla. Att vara nöjd med det som är, men nyfiken på att utforska mer:)

Rädsla är något vi föds med men bara rädslan för höga ljud och att falla. Alla andra lär vi.

Min rädsla för att ex hoppa tillbaks, vågar inte riktigt sänka armarna så lågt att tyngdpunkten tar över. Eller rädslan att hoppa fram till bakasana och våga haka fast på armarna. Där är det en hund som ligger begraven, eller brukar man inte säga så…

Idag var vi nga entusiaster som träffades för att yoga, när vi var färdiga lekte vi med ex pinchamayurasana underarmsbalans.Yippi jag hittade balanspunkten och har testat hela kvällen och den liksom sitter där varje gång! Tack F för bra tipps!

Att först lägga ner under armarnas framsidor därifrån vända på armarna så är man säkrad. Ett tipps till är att verkligen trycka ner handledskulans baksida på samma sida som lillfingret. En magisk knapp även i huvudstående.

LOVE&LIGHT