Min väg är bara min, men lika väl som jag följer andras kan du följa min på ditt sätt.
Att hitta förebilder är svårt, för oftast är det kanske just det som man verkligen älskar hos någon annan redan finns där hos mig.
Att våga ta steget ut i det okända och låta det obekväma få tid på sig att bli bekvämt. Jag önskar ibland att jag va mer av en storstads tjej som uppskattade stora tillställningar med liv och rörelse.
När jag kommer på mig själv att jag är låångt därifrån och att det faktiskt är helt valt av MIG själv, då skrattar jag djupt innombords och kan till och med fälla en tår i tacksamhet för att jag hade det modet att flytta till landet, HEM!
Jag njuter av att hämta ved och elda i brasan, sitta och bara chanta, ong namo guru dev namo.
Att kunna göra asanas i naturen är fantstiskt och känns så naturligt. Att stå på huvud mot klipporna och höra havets brus.
Eller borra ner ansiktet i löven har gjort vägen till kapotasana mkt mer livfull. Love&seek your own true nature
Yogachic 
Härliga bilder! Att borra ner huvudet i myllan. Får mig att tänka på Paulo Coelhos bok Pilgrimsresan, som handlar just om att bli ett med sig själv och naturen. I en sekvens möter man marken, myllan och jorden. Har du ej läst rekommenderar jag varmt!
Om shanti!
Först massa gratulationer till ännu en gåvoskatt!
Och massa tack för bok tipset, ser fram emot den.
LOVE&LIGHT