En dröm som man inte gör något åt kan förfölja en för resten av sitt liv….
När jag tänker tillbaka på misstag jag begått så är det få som jag riktigt ångrar. Det blir så tydligt att tiden är bärare av läkekraft. Alla vägar och väsen som korsar mitt liv, det är som om allt på något sätt är menat att bli, även om det kostar tårar och förtvivlan, där och då kanske jag inte ser någon mening, i efterhand så är det självklart att det var meningen att ske.
Alla gånger som fötterna landar på mattan i Samasthithi eller sittbenen sjunker ner på kudden. Hur många ursäkter jag hade innan så är det hittills inga stunder jag efteråt ångrat. Människor, djur och natur som korsat min väg är det som format mig. På samma sätt som havet med tiden formar allt som kommer i dess väg. Att vara närvarande i balans och utifrån det nyktra tillståndet öppna mig för mina drömmar, det är det som gör att jag känner mig levande.
Stillheten öppnar upp oss att se ljuset inifrån som guidar mot livets alla möjligheter och vägen jag är menad att gå. Inte den vägen som samhället stakade ut åt mig eller den vägen jag tror andra vill jag ska gå/ vägen med fina titlar. Att välja den vägen där hjärtat upplevs mjukt och följsamt som siden, där jag har tid att lyssna -på mig och andra. Lyssna bortom ord och förutfattade meningar.
I stillhet blickandes inåt, är det som att universum öppnas upp. Som ett stort svart hål (?!? inuti mig, alltså??). Ju mer jag fokuserar, släpper rädslor och alla antaganden, så släpper livets bojor taget om mig och jag upplever frihet och ett djup av ljus bortom denna värld som bara blir större ju mer min förmåga att släppa taget ökar. Dvs att jag upplever mig själv mer i ett Sattviskt tillstånd, mitt nervsystem är i balans, den inre och yttre världen lever i samklang och jag upplever känslan av ett flow i livet. När jag ska plocka upp luren för att ringa och säga att jag kommer blir sen att hämta på förskolan då ringer min sambo mig och säger att han precis hämtat osv.
Om jag hela tiden fattar beslut när sympatiska nervsystemet (gasen) – Rajas är dominant så kommer jag förmodligen göra val som leder till ännu större belastning på mig själv, mina nära och kära och indirekt moderjord. Beslut fattade under press kultivera helt enkelt bara att jag vill ha mer, större, snabbare och kontroll. Så vad är de mer hållbara aspekter av livet du kan föda mer av?
Själv är det svårt när jag ser på mitt eget liv att förstå att det inte är att lägga till aktiviteter, saker, muskler, skor, yogalinnen eller fler asanas som är lösningen på att hitta frid.
Samtidigt som det inte är att bara ligga på sofflocket -Tamas (utbrändheten tar oss ofta hit och vår förmåga att pendla mellan det sympatiska och parasympatiska har tillfälligt upphört och vi har då fastnat i det parasympatiska).
Nu är en fantastisk tid att sätta händerna i myllan och låta moderjord få visa sin växt kraft. Här har en snäcka som jag lagt i rabatten blivit hem för en ”marktäckare”. 
LOVE & SERENITY
Yogachic 