Så mycket kärlek man kan ge och känna till sina barn. Det närmaste vi förmodligen kommer en helt villkorslös relation. Att se jungfru Maria, känna hennes smärta när hon sida vid sida följde Jesus på väg till korsfästningen. Hon fanns alltid där vid hans sida, oförmögen att kunna göra nåt, bara bevittna, älska och känna medkänsla. Villkorslös kärlek är oändlig, utan några förväntningar eller krav på på hur eller varför. Inga om du gör si gillar jag dig så. Så länge vi samarbetar tycker jag om dig, men om du byter läger då du.. Jag tycker om Ashtanga och du Kundalini, vi arbetar med samma villkorslösa kraft fast använder olika verktyg.
Vi gör alla vårt bästa utifrån de slöjor/hinder (kleshas) som förblindar oss. Yogan hjälper oss förstå att vi lever i -1) Avidya/ignorans, okunskap är själva moder Kleshan (slöjan/hindret) som sägs är det hindret alla de övriga fyra hindren/ kleshas härstammar ifrån. 2)Asmita/ egoism 3)Raga/ tycka om, fästa oss 4) Dvesa/inte tycka om, avsky 5) Abhinivesa/ rädslan för att dö och det okända, klänger oss fast.
Vi ställer oss på mattan och förmodligen förväntar oss att bli så fridfulla etc, men är det villkorslöst, sk karma yoga att vi gör utan att förvänta oss resultat? Risken är att vi förväntar oss att må bättre, få mer av det goda..Om vi dyker upp på mattan om och om igen utan agenda och bara gör så händer något men förmodligen inte det du förväntat dig..Förbättring och tillväxt är vad hela vårt samhälle har präglats av i över ett sekel, kanske är det vi yogis som måste våga stå upp för en förändring där inte moder jord måste slitas på mer. Där inte muskler och materiell överflöd står på agendan..
Trimurti: Brahama-skaparen Vishnu- upprätthållaren Shiva- förstöraren.
Om vi yogis skulle föregå med gott exempel ex ashtangis lär sig eldandas, kundalinis lär sig sama vritti ujjay (jämna långa ujjay), vinyasa utövare använder drishti, hathayogan bjuder in linjering… Ja om jag inte skulle vara så fast vid att min yoga är den enda.. Det viktigaste som jag tror vi tappar bort i denna online yoga värld är vikten av att ha en lärare som vi har en relation med, någon som känner mig bättre än vad jag känner mig själv, parampara. Som har arbetat med sig själv längre än jag har arbetat med mig själv, som kan se mina skuggsidor och motivera mig att göra min sadhana. Att tro att vi ska kunna lära pranayama/ andningsövningar på egen hand skulle vara absolut otänkbart förr. Man pratar om att andningsövningar är väldigt potenta kraftpaket som man öppnar upp i kroppen, är den inte redo så liknar man det vid att koppla in en 200 w lampa när kraften är på 2000 w i ledningen, vi kors sluter oss själva. Fick själv känna lite på det häromdan när jag gjorde en extremt stark asana praktik (för mig) och sedan undervisade en ashtanga klass efter det en mediyoga klass och när jag efter eldandningen skulle hålla andan på utandning och göra rotlås kom en känsla av ångest över mig, rädslan för att dö, att inte kanske inte kunna få luft igen.. Jag tog det lugnare dagen därpå och gjorde samma övning och med ett mer balanserat nervsystem kan jag inte återfå samma känsla, men väldigt lärorikt, det är starka krafter vi påkallar. Mixa traditioner och starka kriyas var kanske inte så genomtänkt..
LOVE & UNCONDITIONAL MOOD be KIND to ME myself and I will remember
Sushumna nadi connection
Yogachic 