Tjihoo, dom små fågel ungarna har överlevt en vecka nu. Vi har räddat ett trasigt fågelbo med pytte pytte små fågel ungar, nu hänger dom i en korg i ladugården och mamman tar hand om dom! Varje dag vi hör dom kvittra är det som en liten seger innombords. Hoppas dom överlever och senare kan flyga ut på egna vingar.
Idag när jag körde över mossen kom en fågel unge av större slag ”flygandes” kanske egentligen mer wobblandes.
Så är det ju egentligen med alla våras första möte med yogamattan.. Första nedåt riktade hunden, känner iallafall jag igen mig i den wobblande fågeln. Sattsar allt på ett kort, alla muskler är inkopplade och man ger helt enkelt för mycket, har ju inte heller något annat val.
Precis som den wobbblande fågeln har jag kanske mer haft känslan av en wobblande frihetsgudinna (näst intill orörlig) när det kommer till framåt hoppen – vem har inte det? Men sista tiden har det blivit framsteg, kanske ej visuellt men en känsla av att mer kunna bromsa med moolabandha än att ge allt vad jag har framåt..?
Det finns en Naga Baba som har hållt sin arm uppe i luften sista ca 30 åren. När jag här om dagen såg han på youtube kom en så fin känsla om här och nu till mig! Jag lever verkligen på den känslan fullt ut för som med allt här i livet varar inget för evigt.
Ska leva ut denna fri som en fågel känsla på fredag kväll då jag ska på en 3 timmars handstående kväll med en intressant man vid namn Simon Krohn
Jag har haft ett annat upplägg sista 2 veckorna. Meditation på morgonen och ställt mig på mattan senare under dagen, har njutit av att kunna smälta kroppen in i asanas med hjälp av solens värme!. Men imorgon blir det tidigt in till shalan!
Love&fligh high
Yogachic 